Klubb 13071
- Distrikt 2350
- Charternummer
Klubbmedlemmen Lars Norrbom gjorde i april 1995, inför 40-årsjubileet för Stockholm-Vällingby Rotaryklubb en historisk tillbakablick.
Vid den här tiden på året kan man få se en samling äldre personer med brungula studentmössor på de grånade lockarna samlas på skolgården för att fira minnet av sin studentexamen.
För en yngre generation kan det verka en aning patetiskt, men det är väl ändå något ganska fint med dessa jubiléer. Alla är precis lika gamla och har gemensamma minnen att rekapitulera. Och kan man sen få uppsöka sitt gamla klassrum och inta den plats man hade kanske 40 år tidigare så rör det sig verkligen om äkta och skön nostalgi.
När Vällingby Rotaryklubb skall fira sitt 40-årsjubileum är
förutsättningarna annorlunda. Egentligen skulle man behöva göra något slags sammanfattning av en verksamhet som pågått under cirka 1600 tisdagar. Medlemmarna har kommit och gått i ständig följd och för varje år finns allt flera kvar bara som namn i gamla matriklar. Många finns naturligtvis kvar i minnet hos oss som är lite äldre och alltfler finns inte kvar i livet. Som alla förstår är det inte möjligt eller särskilt meningsfullt att ge en löpande redogörelse över en verksamhet som pågått i 40 år. Däremot kan det vara av ett visst intresse även för dagens generation av rotarianer att få veta hur det gick till när vår klubb startade.
I dessa dystra tider känns det egendomligt att tänka tillbaka på hur det var att vara svensk i början på 50-talet. Då var det en lust att leva. Det rådde en optimism och en framtidstro som ibland kom att bli missriktad när man till exempel tog sig för att rasera en stor del av Stockholms innerstad. Men man ville också skapa något nytt och på så sätt kom Vällingby till. De som inte var med då har svårt att föreställa sig vilket fantastiskt projekt det rörde sig om. Här skulle skapas något helt nytt, A= arbete, B= bostad, C= centrum, var den nya tanken. Det blev en helhjärtad satsning som väckte och faktiskt fortfarande väcker uppmärksamhet. Den dåvarande eliten av politiker, ekonomer och arkitekter engagerade sig för projektet. Det är då naturligt att det så småningom blev aktuellt med en rotaryklubb.
Initiativtagare till klubben blev Lars-Olof Wintzell.
Under sin anställning på Svenska Pressbyrån hade han fått en viss inblick i Rotarys verksamhet genom bolagets vice VD som var medlem i Stockholm Västra Rotaryklubb som sedermera blev vår fadderklubb. Lars-Olof insåg att en rotaryklubb bildad på ett tidigt stadium i Vällingbys uppbyggnad skulle få en viktig social funktion för alla dem som skulle bli verksamma i olika yrkesfunktioner. Han kontaktade därför Albert Aronsson som då var VD för Svenska Bostäder. Aronson nappade genast på idén. "Sätt igång bara. Jag ordnar mat och lokal tills Vällingehus öppnar".
Eftersom Rotary Internationals regler föreskriver att en ny rotaryklubb skall ha tre så kallade stiftare kontaktade Lars-Olof först Kay Mittelton för att medverka som stiftare. De vände sig sedan till Albert Aronsson som också ställde upp. Så blev det dags att kontakta presumptiva medlemmar och en kallelse utgick som samlade 26 personer till ett informationsmöte den 17 februari 1955. Man beslöt då att starta en rotaryklubb i Vällingby.
En av dem som var med från början var vår värderade medlem Sigurd Eriksson. Han har gjort en del minnesanteckningar från det första året som jag tillåter mig att citera. Sigurd noterar till att börja med att en av våra stiftare också var en framstående socialdemokratisk politiker. Han hade säkert observerat att Rotary är en strikt opolitisk institution, något som tydligen inte upptäckts av våra dagars massmedia.
Sigurd berättar i fortsättningen om de personer som kom att bli klubbens första medlemmar. "Man kan säga att klubbens kärna bildades runt Vällingbygången där man fick sina första medlemmar. Om vi tittar åt södra sidan hade vi Erik Arves beklädnadsaffär och Lars Ljungquists järnhandel. Runt hörnet mot Posten hade Jonas Selander sin resebyrå. Längre upp i samma byggnad huserade jag själv liksom Albert Aronsson. På norra sidan av Vällinbygången fanns Rickard Björn med sin bosättningsaffär, Lennart Andréns färghandel samt Skandiabanken med chefen Claes Gedde. Borta på hörnet hade C W Carlsson en av sina möbelaffärer. Han var också klubbens enda riksdagsman. Ovanför Carlssons affär fanns försäkringsbolaget Thule vars chef Kay Mittelton ju också var en av klubbens stiftare. Om vi fortsätter vår vandring runt blocket kommer vi till Nils Askner som var bokhandlare. Går vi runt ut mot Vällingby torg kommer vi till det då överdådiga och flotta Vällingbyhus vars chef Curt Sjöstedt inte bara blev vår medlem utan också vår värd för många tisdagar framöver. Gick vi sedan vidare kom vi till vår apotekare Olle Simlund och ovanför fanns Ljungquist och Höjers arkitektkontor. Joen Höjer som var med i klubben från början blev också den som ritade vår klubbs vackra standar. I nära anslutning till Vällingbygången i det så kallade Blå Huset rekryterdes chefstandläkaren Rune Öhlander och från Polishuset kom poliskommisarien Martin Gustavsson. Vällinbys kyrkoherde Lennart Håkansson hade nära till sammanträdena från St Thomas Kyrka. Slutligen tillkom ytterligare några medlemmar från den närmaste omgivningen. Där fanns Lars-Olof Wintzell, Ragnar Aarlot från det dåvarande Stockholms spårvägar, de båda bildirektörerna Hugo Henriksson och Carl Gustav Thorsell, Gösta Audell från Tempo som ju nu heter Åhléns, Bengt Knutsson som hade tvättinrättning, Tage Roos som var tryckare och Gustav Sjöquist som var chef för det som då kallades Kvickly och som sedan blev Domus och Lennart Djupmark på IBM. Och sist men inte minst Harald Berg. Han blev vår förste president och utsågs några år senare också till distriktsguvernör.
Harald Berg var på den tiden etablerad som chef i Arenco´s ultramoderna och vackra industribyggnad som tyvärr ganska snart skulle få helt andra hyresgäster. Han hann ändå helhjärtat ägna sig åt presidentskapet trots att han hunnit fylla 60 år. Han såg bland annat till att verksamheten under klubbens första år blev utomordentligt väl dokumenterad. Vice ordförande och incoming president blev Olle Simlund och Lars-Olof Wintzell utsågs till sekreterare. Rekryteringen till en rotaryklubb skall väl avspegla sig mot den samhällstyp som finns inom klubbens revir. Det stämmer också rätt väl när det gäller det första årets medlemsrekrytering även om antalet män ur affärsvärlden kom att dominera. Det är nästan så att man kommer att tänka på den första Chikagoklubben. Rekryteringsfrågan måste nog anses lika aktuell idag som den var för 40 år sedan."
Sigurd Ericsson avslutar sin historik med följande ord. "Innan jag slutar skulle jag vilja påminna om angelägenheten av att vid rekryterigen av nya medlemmar i Rotary skall man tänka på Rotarys andemening att det gäller att få in ledande personer inom olika delar av samhället så att man kan få en bra genomsnittsbild av samhället representerat i Rotary. Vad jag saknar och som jag tycker vi skall tänka på i fortsättningen är att vi skulle behöva flera yngre representanter för exempelvis press, radio, TV, kyrka, lokala politiker, fackliga representanter och representanter för idrott och andra folkrörelser". Tänkvärda ord!
Efter en lyckad charterfest med deltagande av den dåvarande guvernören överste Olle Norrman och med de kända namnen professor Elis Berven och borgarrådet Ivar Öhman som representanter för vår fadderklubb Stockholm Västra kom så verksamheten igång.
Vad som sedan hänt under alla år försvinner i historiens dimma såvida det inte finns dokumenterat i vårt arkiv. För yngre medlemmar kan det kanske vara intressant att veta att vi ytterligare en gång kunde bidra med en distriktsguvernör nämligen vår hedersmedlem David Törnblom. Vår klubb har också stått fadder för vår grannklubb Hässelby Rotaryklubb. Vår dåvarande president Torsten Öjerfelt gjorde då en förnämlig insats.
Låt mig till slut också beröra 1955-56 års verksamhet som den avspeglar sig i titlarna på det femtiotal föredrag som finns redovisade. Här är några exempel: Bankdirektör A Bergquists "Den rörliga räntan". Ett ämne som tydligen var lika aktuellt på den tiden. Numera mindre aktuellt får väl Lennart Djupmarks ämne anses vara. Det hette "Något om hålkort och hålkortsmaskiner". Bland kända namn från den tiden kan nämnas Ralph Erskine som talade om "Luleå shoppingcenter". Ett ämne som numera verkar något svårförklarligt hette " Är kvinnan kvinna även i en förort?" av författarinnan Katarina Paulsson. Det eventuella problemet är väl numera överståndet. Andra kända namn bland föredragshållare var Sigge Ågren som också snart blev medlem i klubben. Hans ämne hette kort och gott "Vad är en nyhet?" En annan medverkande redaktör var Pekka Langer som talade under den egendomliga rubriken "Dubbelbottnad om dubbelprogrammen eller vad som helst, så får det bli!" Man får hoppas att åhörarna hängde med. Det hade varit mycket intressant att ha fått vara med när den kände författaren och vänsterpolitikern Thure Nerman höll sitt föredrag. Det handlade om "Att följa med sin tid". Det kan kanske ge oss en anledning att också tänka tillbaka på allt det ofattbara som hänt under de senaste 40 åren både här hemma och ute i världen. Ingen kunde väl år 1955 drömma om att människor skulle ta sig till månen, att stora politiska ledare bland dem vår egen statsminister skulle mördas, Berlinmuren skulle falla, att Sverige skulle bli medlem i den Europeiska unionen. Ja, så kunde man fortsätta.
Avslutningsvis vill jag bidraga med en liten episod som jag själv fick uppleva vid en vanlig rotarylunch. Jag fick då som bordsgranne en tysk direktör som gästade vår klubb. Han var för övrigt både när det gäller framtoning och utseende påfallande lik Helmuth Kohl. Han gjorde stora affärer med Sverige och han uppskattade tydligen vårt land. Så sade han: "Vet ni vad som hittills varit min största uppleverlse som rotarian Jo det var när jag en gång besökte Stockholmsklubben. Jag kom då att sitta bredvid en ovanligt trevlig och intressant man som verkade väl informerad om det mesta inte minst om Tyskland. När jag lämnade sammanträdet frågade jag sekreteraren vem han var. Jo det var Gustav VI Adolf, er kung." Han var som bekant en intresserad rotarian som ofta besökte sin klubb incognito. Världen har verkligen förändrats på 40 år! Har Rotary gjort det?
Vällingby i april 1995
Lars Norrbom
Historik Stockholm-Hässelby RK
Klubben bildades 1976 med Stockholm-Vällingby Rotaryklubb som fadder. Initiativtagare och Charterpresident var Gunnar Grånemo som trodde på lokal representation från företagare i Hässelby gårds affärscentrum och från det närliggande industriområdet Vinsta där många företagare fanns.
Inför klubbens 25-årsjubileum 2001 gjordes en satsning för att öka antalet medlemar i klubben. Antalet medlemmar hade sjunkit och medelåldern började närma sig 65 år. Styrelsen beslöt då att arrangera ett halvdagsseminarium med lunch på Hässelby Slott för att visa företagare och deras personal vad Rotary står för och ge exempel på vad en rotarylunch kan bjuda på förutom själva lunchen. Vårt jubileumsseminarium fick namnet ”Seminarium om företagandets villkor” och inbjudningar skickades ut per post till ca 600 företag i Västerort. Detta gav bara ca 30 betalande deltagare men av dessa blev fem senare medlemmar. Det blev också en nystart för många klubbaktiviteter efter det intensiva arbetet med seminariet, men trots den positiva trenden i klubbarbetet så var närvaron på lunchmötena fortsatt låg.
Det blev många diskussioner kring hur närvaron skulle kunna förbättras och ett resultat av detta blev ett försök att varannan vecka ha frukostmöte. Detta verkar till att börja med vara en bra lösning eftersom frukostmötena blev ganska välbesökta dock kanske mest av de yngre, men det gav inte högre närvaro totalt sett. Problemet kvarstod alltså och det kanske största problemet med låg närvaro på såväl frukost- som lunchmöten var att det kändes svårt att bjuda in duktiga föredragshållare om vi hade för låg närvaro.
Det var många röster för att ombilda klubben till frukostklubb men inte tillräckligt många för en ombildning till frukostklubb. Efter flera års diskussioner inom klubben och med andra klubbar för eventuell sammanslagning kom vi så till en sammanslagning med Vällingbyklubben månadsskiftet juni/Juli 2008.
Sammanfattat av Roland Bergman i november 2012.
